Referenser

Emelie har vuxit med VH assistans

"Jag har en cp-skada sedan födseln, vilket innebär att jag är rörelsehindrad och sitter i rullstol. Jag behöver hjälp med en massa praktiska saker och har assistans dygnet runt. När jag var yngre hade jag elevassistent i skolan och hemma hade jag min mamma anställd som assistent.

Skönt slippa chefsjobbet

Det var inte bra på det sättet att jag inte fick chansen att frigöra mig från henne riktigt, så det gick jag ifrån och blev kund hos VH assistans för två och ett halvt år sedan.

VH är så mycket bättre på flera sätt. Jag vill inte gärna ha arbetsgivaransvaret, eftersom jag har en nära relation med mina assistenter. Det gör att det känns jobbigt att bestämma vem som ska vara ledig julen till exempel, och vem som inte får vara det. Lönesättning tycker jag också är svårt.

Men tack vare att VH assistans tar hand om allt det administrativa har jag tid att vara människa. Det är verkligen skönt att någon på lite avstånd tar hand om schemaläggning, löner, bestämmelser, och allt sånt.

Bryr sig verkligen

Jag upplever att många andra assistansbolag bara ser en som ett papper. Man är kund 125 typ, och ingenting mer. Med VH är det en helt annan sak. De bryr sig verkligen och har hjälpt mig en massa och följt med till möten med myndigheterna.

Att vi ungdomar nu har VH action, har i alla fall betytt mycket för mig. Jag har varit med på flera läger och andra aktiviteter som de ordnar. Resor har de också.

Det borde för övrigt också från samhällets sida satsas mer på funktionshindrade ungdomars utveckling till självständiga individer. Det är viktigt att kunna flytta hemifrån och skaffa jobb. Nu är det istället många ungdomar som förblir barn länge hemma hos sina föräldrar. Det borde vara mera självklart att också vi ska vara med och bygga välfärden.

VH assistans grundare Veronica pratar mycket om just det här. Och det kan jag ju säga, att hade jag inte fått VH, då hade jag aldrig kommit ut i livet.

Jag ska börja läsa på en reportagelinje nu till hösten och det ser jag verkligen fram emot. Skriva har alltid varit ett stort intresse, liksom att diskutera, så nu känns det skönt att vid 31 års ålder ha bestämt sig vad det ska bli. Det var verkligen dags".